Precis som i alla sporter så har man alltid andan av sportmanship och fair play när det handlar om handboll. Det är viktigt för alla typer av idrott att regler respekteras och att spelarna själva uppför sig exemplariskt. Gör de inte det ser det inte bara illa ut för laget och klubben utan också för spelaren själv, ingen vill ju ha ett dåligt rykte! Fuskande och dåligt uppförande kan också leda till straff som i slutändan kan avgöra matchens utgång så det gäller för alla spelare att hålla sinnet kallt. Att ha kontroll över sitt temperament är A och O för idrottsmannen, och kvinnan, men samtidigt finns det många berömda exempel på framgångsrika atleter som inte alltid haft så bra koll på sitt temperament men ändå blivit både framgångsrika och populära. De hör dock till undantagen.
I handboll finns det en hel del saker som man inte får göra. Till exempel får man inte hålla i bollen under mer än tre steg, försöka göra mål medan man befinner sig inom målvaktens zon eller att röra vid planens golv. Absolut förbjudet är det att knuffa undan sina spelare medan man springer eller slå på någon med avsikt att göra dem illa och det gäller hela tiden att tillåta ett visst utrymme mellan spelarna; onödigt trängande räknas även det som foul. Man får inte heller spela för långsamt eller kasta bollen på andra sätt än vad som är föreskrivet och det är definitivt förbjudet att sparkas, bitas, göra danska skallar eller att använda armbågarna. Vidare är det inte tillåtet att svära, förolämpa eller använda vad man i gemen kallar för olämpligt språk.
Om man mot förmodan skulle bryta mot någon eller flera av dessa regler är det upp till domarna att avgöra när man gjort det och bland de vanligaste straffen är att motståndarlaget får kasta ett straffskott. Spelaren som skall försöka göra målet måste stå på en specifik linje sju meter från målet och målvakten får gå framåt, upp till tre meter, från straffkastaren.